Eeh va?
Kommentarer från er söta läsare.Man känner igen sig i det du skriver. Tråkigt nog verkar det vara ganska vanligt med "kompisar" som försvinner så fort man berättar man väntar barn. Under de här 9 månaderna har jag fått stora besvikelser för folk som vi regelbundet umgicks med plötsligt slutade höra av sig eller precis som du säger är alltid för upptagna för att tacka ja till något vi kommer på med. Man lär ju sig vilka som är äkta och vilka som finns bara när det är dags att festa.
Sant! Så har jag tänkt flera gånger =)
Jag känner igen mig i det där men har även fått höra av en "kompis" att vi inte va värda att bli med barn för vi inte hade planerat det, hon påstog att vi ju inte ville ha barn för att vi inte planerat det!
Hon och hennes kille hade försökt i två år och fått några missfall och kunde då inte ta att vi vart med barn utan planering :/
Hade en till vän, som faktiskt var en av mina två bästa vänner som aldrig ens sagt grattis, varken när jag berättade att vi väntade barn eller när han kommit ut..Fick veta under graviditeten att dom också försökt blivit med barn i två år utan att lyckats, under hela graviditeten var jag inte ens gravid för henne, hon mer gapskratta ifall jag snubblade och ramlade, inte en enda fråga om hur det gick eller ens hur jag mådde någon gång!
Nu vet inte jag hur det känns att vara i deras situation men att i sån hög grad missunna någon annan, speciellt en riktig vän, lycka är helt ofattbart för mig och hon som var min bästa vän har jag varit tvungen att undvika nu på slutet för jag mår så dåligt över att jag inte kan vara glad och lycklig med henne för hon kräver den respekten av mig! :(
Något som gör mig arg på mig själv är att när jag tänker på den dagen de hör två blir med barn kan jag inte se mig själv bli gla dör deras skull, jag vill inte vara som dom varit mot mig men det har sårat mig så hemskt så jag kan inte slå bort den känslan :(
Hur skulle du känt?
Kramar
Känner igen det så väl! Men som du skriver; det dyker upp nya och bättre vänner!
Jag säger som ovanstående att man känner så väl igen sig i det du skriver! Så sjukt att folk försvinner när man blir gravid/får barn. Har själv mist alla här jag bor nu sen vi fick dottern. Ska dom var sådär så är dom inte värda din vändskap!
Tack snälla hälsar hon :)
Tänk så bra det hade varit om du pratat med personen i fråga om det som skrevs istället för att lägga ut det såhär. Hade du varit en bra vän så hade du inte gjort så här. Ordentlig jävla skärpning på dig!
Även jag känner igen mig... Blev gravid när jag gick sista året på gymnasiet, så per automatik så umgicks jag ju ändå med vännerna då. En månad efter studenten så föddes vår dotter, en enda påhälsning av så kallad bästa vän, och sen dess har det typ inte varit nåt mer med det. Bjöd in till dop men fick inget svar. Nu är dottern 4 år gammal, och vi umgås faktiskt inte med någon som vi var vänner med innan jag blev gravid. Deras liv kretsade om att festa och supa, medans vi hade en bebis att ta hand om. De verkar tro att man blir som förbytt när man får barn, men jag är fortfarande samma person, bara att jag har en mindre människa att ta ansvar för.
Tråkigt att det verkar vara så vanligt :/
Men va? Gör folk såhär? Usch, skattar mig verkligen lycklig som har bra vänner som bara har kommit mig närmre sen jag fick barn. Kan inte fatta att man skulle lämna en vän bara för att man får barn.. det är ju knappt mänskligt!
Detta är riktigt till den personen som skrivit på Camillas blogg under namnet synonym; Se till att knipa igen klykan och lägg dig inte i! Är du så jävla feg att du inte ens kan stå för vem du är så behöver du inte ens öppna din trut!
Stå på dig Camilla, älskar dig!
Stora kramar från din mamma och Alexanders mormor Catarina Björklund